Låta henne utvecklas i sin  takt och ge stöd och uppmuntran när det behövs :)

Kan vara bra att vara försiktig med satt ''skryta'' för folk och ''visa upp'' bilderna när hon är med. Det beror kanske på vad hon känner, men jag minns att mina föräldrar gjorde det och jag tyckte mest att det var jobbigt.. men log ändå för de var ju snälla.

Hon borde odla sin talang.

Tack för åsikterna och kommentarerna. Hon säger hon ser bilderna i huvudet och sen ritar hon av det hon ser. Jaha tänker jag. Jag har åxå många bilder i mitt huvud men inte kan jag få ner dem på papper! Jag försöker lära henne "se" matematik i huvudet också. Vi får väl se framöver.

#1. Hon har tre äldre systrar som har olika talanger. Hon behöver växa lite och vad jag kan känna så trivs hon när hon får beröm. Hon behöver det. 

#2. Jag kommer inte att pusha henne men jag ska uppmuntra damen ifråga och jag sade till henne just det du sade. "Du ska odla denna talang Emma". Hon svarade "Pappa, man odlar tomater!".  🙂

Jag håller inte med, hon ''borde'' ingenting. Det är hennes ensak om hon behåller intresset.. och att pusha på för hårt och börja sätta förväntningar och krav kan kväva det helt istället.

Få möjlighet att utvecklas däremot, är aldrig fel. Erbjuda verktyg, stöd, uppmuntran osv är viktigt!

Tänker bara på alla som sagt att jag ''borde använda min talang" fy f** vad trött man blir. Som om jag skulle vara skyldig världen att visa upp den eller nåt, eller måste bli känd för att det ska räknas.. det räcker väl att man trivs med det man gör och har glädje av det själv. Vill folk se vackra saker så finns det andra som har ett intresse av att visa upp det - för att det gläder dem. Ursäkta om jag blev tjurig nu, men jag är allergisk mot att så fort  någon är kreativ eller duktig på något så ska genast andra lägga sig i hur det bäst hanteras och vad som ska göras med skickligheten..

Många slutar rita i 10-års åldern…

Men en sak till - om hon berättar om sina verk, speciellt om hon är missnöjd (men annars också, självklart), ta det på allvar.  Försök inte prata bort det hon ev. är missnöjd med utan försök förstå hennes synvinkel och om möjligt, hjälpa henne att komma förbi misstaget.
Få saker är så trista som när man försöker få hjälp eller bara visa på något man själv upptäckt som fel (och sett en möjlighet att utvecklas av) och man blir bemött med att folk tycker att ,man ''redan är så duktig'' så det spelar ingen roll, eller felet finns inte osv.

#3 Självklart, beröm vill väl alla ha :)
Menar bara att man inte måste göra en stor grej av det, och om du nu väljer att visa upp det för alla som kommer så håll ett öga på att din dotter faktiskt tycker att det är trevligt och inte börjar bli generad.

Men vi är olika, hon är förmodligen inte alls som jag. Fast jag brukade också säga att ''jag ritar bara det jag ser i huvudet". Man ''ser'' på ett speciellt vis när man har förmågan att få ner det på papper.. svårt att beskriva, men jag tror att alla kan lära sig att ''se''.

Bra svar på odlingen ;)

#4 Jag menade inte borde som ett krav. Till skillnad från "måste" har "borde" en inbyggd valmöjlighet.

Jag är av den sorten att jag vill hon ska leka mycket. Genom leken lär hon sig. Jag blir glad när hon går ifrån datorn och sätter sig och pysslar eller tecknar. Sen tycker jag absolut hon ska bli medveten om sina styrkor och kan på sikt göra nåt av det - om hon vill. Inte om jag vill eller nån annan.

#7 Och exakt det var vad jag avsåg med att hon borde odla sin talang. Att jag tycker att hon ska göra något av det, men att hon får följa sin egen vilja.

Jag förstod det…

#6 ok. "Skulle kunna" istället. Känns det som att det beskriver hur vi båda menar? :) Borde blir lätt ett krav.. det ligger en tvingande laddning i ordet för många. Iaf mig. #7 låter ungefär som vad jag försöker förmedla. Uppmuntra, ge verktyg och stöd men inte försöka tvinga fram något. Jag ska vara tyst nu. Känns som att jag mest förstör stämningen och det var inte meningen. Ville bara ge råd och varna för fallgropar som är lätta att hamna i. Din dotter är iaf duktig för sin ålder. Lycka till. :)

Zabbio. Jag skrev här för jag ville ha åsikter. Du levererade. Tack för det.

Börja rita du med och gör det till en erfarenhet och en mor/dotter tid om hon är intresserad av att rita ihop. Alla sätt att få starkt förhållande i ung ålder kan underlätta att våga komma och prata när man är tonåring. 

Hon är verkligen jätteduktig. :)

Vi har 10 års barnkalas här på onsdag nästa vecka för henne. Jag ska köpa henne ett ritblock och pennor. Jag vet att hon älskar det. Kanske jag ska köpa ett till mig själv också? Så kan vi ha pappa/dotter stunder? Bra idé.

#13 Förlåt, pappa. Är så van att de flesta är kvinnor att det går av rena farten. Men javisst! Man blir ju bättre på allt man tränar på och jag tror det skulle eventuellt uppskattas att få support genom att en förälder försöker delta i ens intresse. :) Beroende på individ förstås.

Hon skulle gilla det. Jag med. Tro mig.

#15 Kör hårt! :) Sånt blir priceless när hon blir äldre. :)

Jag hatar när folk säger "för sin ålder" inget illa ment… Det är som att säga att en vuxen som aldrig har ritat skulle vara bättre eller att en 13 åring och en 30 åring som har tränat lika länge skulle vara olika bra bara pg av åldern. hon är duktig.slut Jag skulle ha tyckt och antagligen tycka nu också att det skulle vara väldigt roligt om någon av mina familjemedlämmar skulle dela mitt intresse eller vara med så låter som en bra idé tycker jag:)

-

Det är nog också så här att stunderna med henne blir "priceless" för MIG.  Sen tror jag också att hon minns stunderna senare i livet.

#19 du låter som en riktigt bra förelder:)

Barn är unga en kort stund. Dessa tider kommer aldrig tillbaks. Man måste passa på medan tid finns. Man kan mötas i leken.

#21 Ni kan köra ritutmaningar. Ni kan turas om att välja vad ni ska rita och så ska båda rita så ser ni hur det blir. :) Tror det skulle bli jättekul. :)

Mm

Jag sade det nyss till henne: "Ska vi tävla i teckning du o jag? Måla hus och hästar?"
Hon blev eld och lågor! Hi hi.

Kul! 👍

Jag hatar själv att få beröm och visas upp, jag är 13 och får höra att jag är duktig hela tiden. När jag gick i 2:a klass började jag rita på allvar, utvecklades dock inte så mycket fram tills 4:e klass och efter det har det tagit fart då jag träffat konstnärer och deltagit i olika "grejer". Jag ritade också unegfär sådär i början och jag har tyckt ända fram tills nu (gör fortfarande) att det varit jobbigt så fort någon frågat "när lärde du dig rita sådär" m.m, pusha absolut inte!!!!!! Det har många gjort och idag känner jag ett sånt press att jag får ångest av att testa olika saker. Ångest varje gång en tavla blir misslyckad, för då undrar jag om jag slutat utvecklas och någonsin kommer lyckas. Jag blir besviken på mig själv när en teckning får B+ på bildlektionerna i skolan och ritar någon lika fint som mig måste jag bevisa att jag också kan. Så, pusha inte.

Jag önskar nästan att mina föräldrar hade suttit och målat med mig när jag var yngre, men samtitigt är jag så rädd för den där konstiga känslan av att vara duktigare eller annorlunda eller ha talang. Inte ör att skryta, det hoppas jag att ni förstår, men jag tänkte bara ta mig själv som levande exempel här.

Det är ju rätt tydligt att hon "ser". Det handlar om att förstå skuggorna m.m, det andra i min klass inte kunde och inte kan.

Låt henne utvecklas i hennes takt, köp gärna material till henne och superbra att ni målar tillsammans! :)

Känner mig lite avundsjuk här faktiskt… :')

Ok. Jag förstår. Det är lätt hänt att barn får prestationsångest pga det föräldrar/släkt säger. Jag gillar inte det för jag ser hur stressade de blir av skolan. Speciellt flickor. (Jag har fyra stycken). Jag aktar mig noga för att inte lägga på dem för mycket. Det gör de själva så bra ändå. Nu, ifråga om denna dotter tråden handlar om, så behöver hon växa lite. Det är en balansgång…

:)

#27 Du är en fantastisk förälder!

Tycker jag med :)

Tack ska ni ha. Det gör mkt gott att höra.

Vi hade en "tävling" igår kväll. Vi turades om att välja motiv. Men det gick inget vidare för henne för hon stressade på. Det blev mer "barnteckningar". Men jag sade inget men frågade henne om det var jobbigt när det var krav på henne. "Ja, lite jobbigt", sade hon. Då sade jag att "ok, rita på men du får inte visa nåt förrän imorgon tidigast före lunch".  Då pep hon in på rummet och satte sig i lugn och ro. Vi får se vad som kommer fram. Det kan vara så att tecknandet måste komma spontant och så är det ju i mycket. Så fort det blir "krav" eller "tidspress" fungerar det inte.

Det har jag också märkt.

Jag har även märkt att när jag ritat för mycket har jag blivit slarvig, så jag har kört pauser hela tiden. Jag ritade mycket pappersdockor när jag var mindre och de blev aldrig fina när jag suttit ett tag, min hand "kunde" linjerna och det gick snabbt och jag orkade inte måla detaljerna. Därför skissar jag på kvällen och ritar fint på morgonen xD

Jag har dock känslan av att du kanske gärna vill se hennes teckningar och måla med henne lite för mycket nu. Ta det lugnt bara ;) Ta det som det kommer :)

Du som fröälder skaabsolut uppmuntra henne och skryta (iför henne) men det är just att skryta inför andra som kan upplevas som lite "pinsamt". Efterosm man kna vara stolt och glad för en tekcning för den är perosnlig, något man faktiskt skapat- och kritikär bra, men man kan även avra rädd för kritik som kan uppstå-och känna prestationsångest :) Man hamnar i ett fack som tjejen som ritar  :P

Sen vill folk ha saker från en; Rita en hund, rita av min katt, rita ett porträtt osv. Och det är ganska tråkigt och jobbigt och ställer krav och är något man själv ska välja att man vill göra.

Om hon sitter mycket vid datorn så skulle jag uppmuntra att, utöver att ge henne material som bra pennor, aquarelle-färger kanske och papper att rita på- en Ritplatta till datorn. T.ex en från wacom. På datorn blir gränserna utsuddade och kreativiteten kan löpa amok och utan att slösa en massa material som oljefärger, papper och pennor. På nätet kna hon dela och inspireras av andra konstnärer/illustratörer- men det här är nog mer för ett barn som börjar komma upp i tonåren kanske. På internet finns många bild/konst/rit-communitys. Deviantart.com är nog den största och mer kända.

Bästa uppmuntran är helt enkelt att se detta som ett intresse hon gör för att hon tycker att det är kul- inte att hon ska bli en världskänd konstnär, måste "tjäna" något på det eller liknande. Det är inte ett jobb snarare ett sätt att både leka men även få utlopp, lugn och ro. Att rita är för många ett "mediativt" tillstånd, som förstärker fokus. Om hon vill jobba med det i framtiden så märker du det så småningom och då bör du uppmuntra även det. 

Min mamma lät mig (när jag var 9-11 år, vara med i en ritklubb, och en konstklubb för yngre barn, så vi fick måla och ställa ut tillsammans. Vår lärare var en pedagogisk konstnär. Där fick man verkligen lära sig en del grunder, men också att alla är unika i sitt sätt att uttrycka sig. Och viktigast, det var så himla kul! ^_^

Hoppas hon fortsätter sitt intresse. Det kreativa uttrycket kna ju förändras, kanske börjar hon fotografera, sticka, sjunga eller spela instrument med åldern.

Tack för tipsen. Vi bor i ett litet samhälle så här finns inga teckningsklubbar. En community kan jag på sikt föreslå henne. Hon slukar allt och det snabbt. Hon har redan en s.k tablet och menar ni att det kan finnas även datorstödd teckningssida på internet? Jag kanske vill undvika det ett tag då jag vill att hon ska få motoriken uppövad.

Motoriken verkar det inte vara fel på, hon har stadiga och snabba streck, det ser man (bilden längst upp på sidan). Det hade jag med, i och för sig, och jag hade rätt svårt för att rita på datorn. Det har dock blivit lättare när jag lärt mig efterhand ;)

Eftersom att det har blivit så vanligt att rita på datorn så är det kanske bra om man bevarar den gamla konsten att rita för hand;) Även om det kan bli skit snyggt på datorn och många som ritar på datorn även kan rita för hand osv…

#34 det är sidor där man laddar upp sina bilder. Man kan såklart även skanna in bilder man målat på traditionellt vis. Men ja, det finns sidor där man kan rita och rita tillsammans. Jag vet ingen själv men hört folk som sitter och ritar "ihop" online. 

Jag själv använder artrage som följe med min Ritplatta men jag har hört vänner som använder gimp (som rä ett gratisprogram) som ska vara bra.

Eller lite enklare saker som denna: http://www.goodies.nu/barn/ritprogram.htm

Allt finns på nätet, gäller bara att hitta  😉