måste få skriva av mig.
Nu är det såhär,. Jag har det jävligt tufft i skolan har inte blivit godkänd sen 5,6an i matte och går i 7an .. Och ja är så sur,. ja jag har slarvat, och mina föräldrar har snackat med mig, och ja så nu bestämmde jag mig för att sköta det, och jo fan visst har ja gjort det! SOM FAN att ja har.. ja har gjort varenda läxa , fått godkännt på alla prov. och ne inte fan hjälper det för min mamma är på mig hela tiden att ja inte sköter mig, att ja förkänar en lusing, och hotar mig med att sluta rida, och att inte få behålla att ja är medryttare på en häst, ja som nu ikväll (friviligt satte mig ner och skrev en läxa om Irish horse, på engelskan, på 1 halvtimme skrev jag 1 sida, på microsost world, eller vad det heter. och när de kommer hem skriker de på mig, vafan gör du på vår datorn, så sa ja lungt, ja har inte skrivprogram och skrivare på min dator, och jag gör min läxa var det inte ni som ville att ja skulle sköta mig, och endå får ja så mkt skit. och ja orkar inte mer, och ibland tänker jag på att ta självmord, fast ja vet att ja inte vågar. för det gör ont. men ja har till och med skärrt mig på armen , men ja har slutat, för ja vill inte visa ärren för ngn. Och ja hatar mina föräldrar va fan ska ja göra, jag kan inte göra mer, ja gör ju allt de begär . städar mitt rum, diskar, sätter ur disken, och annat, damsugar, och endå en jävla massa skit
Föräldrar är jobbiga.. Men gör det inte för deras skull. Höj inte betygen för att dina föräldrar vill det, gör det för att du ska få en bättre framtid. Gör det för dig, inte nån annan. :)
Håller med #1 Gör det för dig själv :) Bevisa att du är duktig och att du kan, bara du vill!
Har själv också alltid haft svårt med matten så förstår dig. Men å andra sidan så är jag kanske bättre på något annat som ett mattesnille inte är. Sedan så finns det alltid andra som är bättre än en själv. Det finns alltid det och det kommer det alltid finnas.
Jag är aldrig längre nervös inför prov för gör jag mitt bästa så är jag nöjd, man kan ju inte göra mer, eller hur?
Tycker dina föräldrar verkar ganska oförstående men det kan också vara att dom är oroliga för dig. Tycker du borde prova att prata med dom, annars kan du ju alltid gå till UM (Ungdomsmottagningen). Där kan man prata med någon och dom har tystnadsplikt, dom får inte berätta ens för föräldrarna. Har sj varit på UM, fast av en annan anledning och dom är väldigt snälla och förstående. Så funkar det inte att snacka med föräldrarna om att dom blir arga och hotar dig så snacka med UM.
Du är väldigt välkommen att prata med mig också om du vill :) Bara skicka ett mejl så kan vi snacka =)
Det kommer jobbiga perioder i livet, och så är det. Snart nog ljusnar det :)
Men so sgt, så gör saker för din skull, inte för andras. Självmord är ingen lösning, har själv haft sådana tankar av andra anledningar, men vad gör du när du är gammal nog att flytta hemifrån om du ligger begraven? Ska en tuff period ta ifrån dig den friheten?
Dina föräldrar är säkert oroliga för ddig, och det kan vara svårt att prata med dem, men försök i alla fall. Om det inte fungerar så finns det hjälp att få och folk att prata med som lyssnar.
Och kom ihåg att du är värdefull för den du är, oavsett hur mycket tjat du hör och vilket humör du är på så är du värdefull.
Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.
Alla kan inte vara duktiga på allt, men många tycker man ska vara det och vara topp i alla ämnen. Det kan tyckas konstigt för vissa passar ju för alla skolans ämnen och är så duktiga i allt, men de har säkert andra begränsningar som inte syns på betygsskalan. De kanske inte har sociala förmågor, kanske inte är kreativa, kan sjunga, måla, är utan empati eller förmåga att sätta sig in i andras situationer. Många som är duktiga på pappret är hopplösa i praktiken, planera och arbeta med händerna är så svårt för vissa. Förädrar kan tyckas glömma detta och är inte så bra på att uppmuntra utan finner allt man måste göra i stället de har lite svårt att säga tack för de tycker man är skyldig dem det. Fåga dem vilket ämne de hade svårast i (de kanske minns att det inte var så lätt alla gånger) de kanske bara minns vad de var bra på. fråga dem om de misslyckades med något eller skulle vilja göra om något. Vad tycker de är bra yrken att satsa på. Fråga om de vet vad du vill bli eller passar till och om de vet hur du ska utvecklas och skaffa ett yrke du vill ha, ja vad kan de bidraga och stödja dig i ditt val.
Vet du inte vad du vill bli kanske de dia föräldrar kan ställa upp och bjuda hem några vänner olika yrkes folk på en kopp kaffe och fråga lite om deras yrkesroller. De är dax för dem att ställa upp och inte bara tycka skolan ska göra det. det handlar ju faktiskt om resten av ditt liv. Berätta vad du planerar göra i skolan engagera dem i arbeten och läxor (gärna mer än vad de har tid med) så de fattar hur duktig du är.
Bra att du skriver av dig. Du ska inte deppa ihop för att dina föräldrar inte försår dig, de pressar dig för mycket eller säger klumpiga saker. De kommer alltid att vara tufft att få kretik och missnöjdhet från dem som står dig närmst. Men snart är denna korta perioden förbi i ditt liv (kan tyckas som den är evig) och du ska ta vara och ha ansvar för allt på egen hand. Som vuxen är det bra att ha mött lite motgångar man blir en fighter.
Det finns massa folk som gått ut mad sämsta betyg och sitter på många miljoner i dag, de är kreativa och driftiga, medan de finns de som var topp betygs elever jobbar som kassörskor (en klasskompis) eller städar golv. Min son berättade om en kille som fick lärlingsplats som snickare samtidigt som han. Detta var en kille som var bäst i klassen på allt och populär, men de kunde inte ha han till mycket på jobbet han var hopplös på att snickra, till slut kom de på att han var bra med släggan och kunde riva väggar! mvg i allt och ok på vägg rivning.
Kämpa på och jämför dig inte med andra utan bara med dina egna framsteg.
Starta ny diskussion
